En liten recap.

Jag har inte fyllt mitt löfte att skriva varje dag. Jag är dock sjukt stolt över det jag åstadkommit och det jag misslyckats med i kvantitet kan jag tycka att jag kompenserat för med kvalité. Inlägg efter inlägg har varit seriös och (om jag får hoppas) underhållande för dig som läser.

Idag är jag dock lite tom på idéer och tänkte därför passa på att skriva om mig själv.

Jag är glad.

Det finns orsaker för detta och det roar mig lite mer än nödvändigt att hålla anledningen hemlig. Det är ändå kul att lyfta händerna i luften och stolt proklamera; I'm in happy-land!

Det börjar gå bra, bitar faller på plats och jag har mer kontroll över mig själv och mitt liv än vad jag haft på länge. Det känns som att jag fått kontroll över min impulsiva sida. Det innebär att jag inte är lika spontan längre, kanske till och med tråkig, och det är helt ok. Istället får jag skit gjort och njuter av att se projekt och arbeten växa.

Jag har slösat så otroligt mycket tid.

Jag gillar inte att tänka tillbaks. Det slår mig i bröstet varje gång jag tänker på hur mycket tid jag har slösat. Någon dag kommer jag kanske kunna uppskatta hur jag spenderat min tid sedan studenten. Om inget annat har jag haft otroligt skoj.

Istället blickar jag framåt. Lägger det förflutna bakom mig och tar med mig det som har ett värde. Lärdomar jag aldrig någonsin tänker glömma.

Jag är stolt att jag åtminstone gjort en sak rätt: Jag hatar etablissemanget och den utstakade vägen lika mycket idag som jag gjorde dagen då jag tog studenten.

Vårt samhälle är ett enda maskineri som försöker tvinga in människor att leva efter ett mediokert mönster och jaga efter banala mål.

Var dig fucking själv. Gör skit du brinner för. Det är ingens fel att saker är som dem är, de bara är. Det är inte samhällets jobb att fixa ditt liv.

Och om du bestämmer dig för att faktiskt lyssna på ditt hjärta och göra som du själv behagar, gör då inte samma misstag som jag gjorde.

Det finns en lat jävel inom oss alla som bara vill knulla, äta och sova. Låt honom ta över och han kommer peka finger åt alla och bränna alla broar du har byggt.

Att följa sitt hjärta är att göra det svåra och det rätta. Det är att sätta in tiden och få arbetet utfört idag...

Och njuta som en Gud imorgon.

Peace out.

Chaos and disorder

Har du någonsin haft en hemlighet för dig själv? Inte den typen man bevarar för att känna sig speciell, jag menar den typen av hemlighet som man låser in för att man skräms av den. Man skräms av vad man tror kommer hända när den sprids och vilka konsekvenser den kan ha på ens liv.

Nej, jag är inte homosexuell.

Men precis som alla andra bär jag på hemligheter som gror inom mig. Information som jag är livrädd att dela med mig av.

Information som äter mig inifrån.

Men jag tror att det är okej. Jag tror att man måste ge det tid och att tid lättar på spänningen. För fem år sedan var det en stor hemlighet att min barndom var en hemsk upplevelse med enormt mycket bråk i hemmet. Idag mår jag bra av att prata om det.

Det är en stor skillnad på hur man ser på sin hemlighet. Är man rädd för att man tror att alla kommer hata en för det man döljer eller döljer man det för att man hatar sig själv för det?

Det första är en död väg som aldrig leder väl och den andra är en början ut. Man måste förlåta sig själv och en del av processen är att prata med andra.

Men det är ju en hemlighet och de delar man bara med människor man litar på.

Och ibland är man en ensam ö i mitten av Atlanten.

Bilden har inget med texten att göra