Manodepressivt med en pebble in my shoe

Jag går i skolan. Jag jobbar ca 50-60h i veckan. Jag skriver en bok och det är tänkt att jag ska träna...

På senare dar har jag gjort... nada, zipp NATHING!

Andra dagar gör jag allt.

Det börjar likna ett manodepressivt beteende men efter att ha konsulterat (läs: trakasserat) min privata läkare (läs: läkarpolare som funderar på att säga upp vår vänskap) kan jag slå fast att jag inte har något att oroa mig för. Detta är vanligt vid stress.

Särskilt med tanke på att jag varit förkyld. Låt mig förklara.

Jag trodde att jag skulle bli pigg igen efter min förkylning, men icke. Istället har jag åkt på ca 35 blåsor på min tunga som irriterar mig var femte sekund.

Jag skojar inte. Det är som att gå runt med en gigantisk sten i skon som hela tiden gör sig påmind och snor din uppmärksamhet.

Blåsorna är det enda jag känner när jag lägger mig på kvällarna och det första jag märker av när jag vaknar på dagarna. Däremellan är det en ständig jävla pain in the fucking ass(!)

Aja. Av med offerkoftan, på med den röda manteln, skorna och de röda kalsingarna - nu ska det flygas och räddas!

BUT FIRST...

...ska jag bränna tungan med en massa sprit och sörja över ännu en förlorad dag =/

 - Alex

Stålis sjukanmäler sig pga kryptonit på tungan...