Har du någonsin haft en hemlighet för dig själv? Inte den typen man bevarar för att känna sig speciell, jag menar den typen av hemlighet som man låser in för att man skräms av den. Man skräms av vad man tror kommer hända när den sprids och vilka konsekvenser den kan ha på ens liv.
Nej, jag är inte homosexuell.
Men precis som alla andra bär jag på hemligheter som gror inom mig. Information som jag är livrädd att dela med mig av.
Information som äter mig inifrån.
Men jag tror att det är okej. Jag tror att man måste ge det tid och att tid lättar på spänningen. För fem år sedan var det en stor hemlighet att min barndom var en hemsk upplevelse med enormt mycket bråk i hemmet. Idag mår jag bra av att prata om det.
Det är en stor skillnad på hur man ser på sin hemlighet. Är man rädd för att man tror att alla kommer hata en för det man döljer eller döljer man det för att man hatar sig själv för det?
Det första är en död väg som aldrig leder väl och den andra är en början ut. Man måste förlåta sig själv och en del av processen är att prata med andra.
Men det är ju en hemlighet och de delar man bara med människor man litar på.
Och ibland är man en ensam ö i mitten av Atlanten.
 |
| Bilden har inget med texten att göra |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar