The Days of Struggle

Vissa dagar fungerar jag bara inte. Jag fastnar i någon trans och blir apatisk. Dessa dagar är hopplösa och i många år har de haft ett starkt grepp om mig och raderat veckor av hårt arbete för att slänga tillbaks mig på ruta 1.

Igår var en sådan dag.

Det började med att jag vaknade sent (det börjar alltid så) av ett sms från KTH. De skrev att jag kommit in på deras mattekurs över sommaren. Jag loggade in på antagning.se för att se vad som behöver göras och upptäckte att flera saker på min profil inte stämmer. Samtidigt ringde min chef och frågade om jag kunde jobba om två timmar.

Dessutom hade jag inte ens påbörjat min to-do-list.

Jag sade till honom att jag kan komma in klockan sex, vilket gav mig mindre än fem timmar och fick svaret att han löste någon annan.

Stressen släppte och ersattes av en lättnad jag inte kunde skaka av mig.

Jag började reda ut allt på antagning.se (vissa betyg saknades) och löste lite admin med skolan. Efter det sökte jag kurser till hösten och anmälde mig till Civ. Ingenjör - Informationsteknik.

Klockan var fyra när det var gjort och fortfarande inte utfört något i min plan. Jag hade inte ätit något och orkade inte laga. Jag åkte till en indisk restaurang som hade slut på mat(!?) och bytte därför till hisingens bästa pizzeria och tog med mig maten hem.

Med pizza i handen och apatin fortfarande färsk i kroppen satte jag på How I met your Mother och stängde av.

Jag ignorerade telefonen. Det värsta med dessa dagar är att jag tror att jag fortfarande kan få något gjort. Därför ignorerar jag människor som hör av sig. 

Efter flera avsnitt gav jag äntligen upp. Jag har blivit bättre på det. Jag tar ju aldrig lediga dagar och konstaterade att detta får bli en sådan. Jag får göra vad jag vill, tänkte jag. Mitt enda mål är att lägga mig någorlunda tidigt och få en bättre start imorgon.

Jag sänkte också förväntningarna på vad jag skulle lyckas åstadkomma dagen efter. Gjorde en mental notis om vad som var viktigast och lovade att bara göra det och skita i resten. Jag har lärt mig att det viktiga är att komma igång. Get back on that horse!

Sen drack jag sprit och vin.

Fuck you, det var min lediga dag.

Jag såg på film (Life of Pi sög), drack och rökte cigaretter och när de tog slut åkte jag till stan för att köpa ett nytt paket och på vägen hem stannade jag förbi donken och köpte två hamburgare.

Jag hade nämligen fått mig ett ryck och visste att jag skulle behöva detta.

När jag kom hem satte jag mig framför datorn och skrev fyra sidor skönlitterärt. 2000 ord. Det var veckor sedan sist jag skrev prosa (arbetar på ett annat projekt) och var riktigt nöjd.

Sedan somnade jag.

Idag har jag inte hunnit göra så mycket. Jag kom precis hem från jobbet (blev inringd imorse). Nu skriver jag detta och efter det ska jag programmera och plugga. Sedan gymma. Sedan skriva på mitt projekt. När det är färdigt kan jag konstatera att jag är back on track.

Det är uppenbart att dessa dagar sker regelbundet av någon anledning. Jag är uppe i varv 16h om dygnet, varje dag. Jag behöver bli bättre på att planera in lediga dagar men jag är rädd för att det inte skulle hjälpa.

Problemet med dessa dagar är att de kommer utan förvarning. Som att något tar över och tynger ner mig utan att jag kan kontrollera det. Jag får vara vaksam och se hur det utvecklas längre fram.

Min To-Do list

Om du undrar vad jag gör på dagarna så har du listan här.

• Meditera
• Programmera
• Plugga
• Gymma
• Skriva
• Blogga
• Gästblogga

Det kan verka mycket men jag spenderar bara en halvtimma per grej (förutom meditation och gym som sammanlagt tar ca 2-3h)

Med andra ord tar det inte mer än 6h om dagen. Plus att jag jobbar (som idag). Och om jag inte jobbar så läser och researchar jag. (Något måste ju inspirera till mina dagliga inlägg).

Det är allt jag har att skriva idag. Hoppas du fann det intressant trots att ämnet var "Me, myself and I".

 - Alexander Sopov

I'm still keeping watch, Fucker!