Gör först - förstå sen

Strax innan jag slutade årskurs 8a skrev jag färdigt högstadiets matematik. Efter sommaren började jag 9an och behövde inte läsa ämnet längre.

Tyvärr hade de inte resurser för att lära mig gymnasiets matte och tyvärr fick jag inte vara ledig. Istället fick jag den något diffusa uppgiften: hjälp dina klasskamrater.

Jag misslyckades totalt.

Jag hade svårt att lära dem något alls. Jag minns att jag förvånades av deras frågor som ofta var av karaktären "Varför är detta si och så" istället för "Hur gör man detta?".  Som väntat blev de frustrerade av mitt svar Det är egentligen rätt så enkelt och tyckte att jag var kaxig.

Jag var helt enkelt kass och efter några försök började jag istället leka med Einsteins formler tillsammans med min lärare.

Men jag fattar inte!

Jag har alltid haft lätt för att lära. Jag blev duktig på boxning väldigt snabbt, jag var duktig i skolan sedan dag ett och jag lärde mig behärska en gitarr på någon månad.

Jag var inte smart. Jag var inte begåvad (en tjock liten unge som för det mesta satt tyst, what up!) Jag var bara duktig på att följa instruktioner.

När jag gick på lågstadiet hängde jag med en klasskamrat till hans karate. Jag hade inga kläder och var inte anmäld. Istället fick jag se på. Jag minns detta tydligt eftersom jag blev frustrerad på alla deltagare. Tränaren ropade ut instruktioner och alla gjorde hela tiden fel. Det var inte små fel som var svåra att justera - felen var så stora att jag undrade om de ens lyssnade!

Gör bara som han säger, tänkte jag. Han vet vad han pratar om, gör som han säger så kommer ni bli grymma.

Samma princip hjälpte mig på Matte B när vi lärde oss PQ-formeln. Jag minns att jag inte förstod ett dugg om varför den var som den var. Jag oroade mig dock inte. Formeln var enkel nog att följa och steg för steg, övning efter övning, började jag förstå den. Medan resten av klassen räckte upp händerna och insisterade på att läraren skulle förklara varför formeln är som den är gick jag vidare till nästa avsnitt.

Gör uppgifterna först, sade läraren.

Vi kan inte om vi inte förstår formeln, svarade mina klasskamrater.

Där ligger misstaget människor gör. De vill förstå och kunna innan de försöker. Annars känner de sig dumma

Sista året på gymnasiet hände något fruktansvärt med mitt liv.

Jag förstod att jag var smart.

Jag hade ingen en instruktion om hur man blir smart eller hur man lär sig saker och ting. Innerst inne antog jag att jag var smart eftersom jag bara behövde följa instruktioner för att det ska klicka i mitt huvud. Jag tänkte aldrig på att det var ett recept i sig.

När jag började tycka att jag var smart så kastades detta omkull.

Plötsligt krävde jag att fatta saker och ting direkt, mitt tålamod var obefintligt och varje tillfälle för att lära kastades åt sidan som ett hot mot mitt intellekt.

Jag ville inte testa nya saker eller göra saker jag inte kunde.

Jag ville förstå först - och göra därefter. Precis som klasskamraterna jag hade försökt lära matematik.

Denna övertro på min intellektuella begåvning blev till en förbannelse som varade i flera år.

Din kropp är smartare än du

Man brukar säga att ens skarpaste kunskap sitter i ryggmärgen och det stämmer. Den största lögnen djävulen spred var att intuition och intellekt är två olika saker.

Din magkänsla bygger på ditt intellekt.

Enda sättet att förstå sig på något är genom att göra, göra och göra. Testa, misslyckas och lyckas. Intellekt är bara en lingvistisk utvärdering av dina resultat. Att förstå sitter i kroppen.

Vill du gå ner i vikt? Börja träna.

Vill du bli bättre med brudar? Börja flirta.

Vill du lära dig spela gitarr? Ta fram gitarren och börja plinga.

Det finns nybörjarguider till allt med löjligt enkla steg att följa. Luras inte in i illusionen att de är för enkla för att vara relevanta.

Kan du inte följa lätta instruktioner så kan du glömma att förstå dig på komplicerade begrepp.

Mvh

 - Alexander S.