Yes, jag har tänkt mig att varje Oonsdag gå på bio och recensera en film. Detta kan bli kul! Den första filmen (och den jag såg ikväll) är John Carter. Here goes:
Avatar, Star Wars och Star Trek är tre stora varumärken inom kategorin Science Fiction med subgenren "rymdopera", där man syftar på episka berättelser som utspelar sig utanför jorden. En genre som sägs ha startat av Edgar Rice Burroughs fantasybok "En Prinsessa från Mars".
Denna har nu filmatiserats av Disney med regissören bakom Toy Story 3 och döpts om till "John Carter".
Hur är då resultatet?
Tänk dig att du sätter dig i en berg och dal-bana som du aldrig åkt innan. Du vet ungefär vad som kommer att hända: Det kommer att gå fort, det kommer att åka upp och ner och kanske kommer du även att få hänga upp och ner ett par gånger. Du känner till receptet, frågan är bara ifall den bana som du precis satt dig på känns fräsch nog för att underhålla dig.
Inför John Carter ställs samma typ av frågor. Receptet är likadant som för de flesta berättelser av den här typen. Frågan är om utförandet känns fräscht och är underhållande nog. Mitt svar är ja.
John Carter börjar på jorden i slutet av 1800-talet. Vi får bekanta oss lite med New York innan vi får en bakgrundshistoria om karaktärens liv i Vilda Västern. Det är bra och det är intressant. Därefter hamnar vi på planeten Mars och plötsligt är det en helt ny historia som berättas.
Man vet vart det hela är på väg och man finner det svårt att slita loss blicken från den otroligt vackra prinsessan, men det är aldrig billigt och det blir aldrig tråkigt förutsebart. Istället tar sig historien ett par oväntade vändningar innan den (självklart) avslutas precis som man hade väntat sig.
Och ärligt talat längtar jag efter mer. Designen på varelserna och miljöerna på Mars känns både originella och fräscha och historien i sig är på en lagom kiosknivå utan att för den delen bli för banal. Den är lagom vilket bidrar till den härliga känslan av en berg-och-dalbana tur. Man bryr sig inte särskilt mycket om karaktärerna och historien, men man finner den underhållande.
Som jag nämnt är det Toy Story 3 regissören som står bakom rodret och med sin långa erfarenhet från världens bästa animeringsstudio är det självklart att effekterna och scenerna är otroligt vackra. Tyvärr minns jag inte musiken eller ljudet sådär nämnvärt mycket vilket talar för hur lite utrymme det gavs.
John Carter är en film som underhåller, men inte berör. Den väcker skratt, en gnutta nyfikenhet och en oändlig lust till att skaffa sig en hund från Mars (ni kommer att fatta om ni ser filmen).
Jag finner det svårt att bestämma mig vilket betyg John Carter bör få, men ett beslut ska tas och det får bli en stark sjua.
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar